Navigation Menu+

Tips om spänning i läsning och eget skrivande…

Posted on mar 16, 2012 by in Uncategorized | 0 comments

Jag sträckläste ”I grunden utan skuld” av Viveca Sten. Jag hade svårt att koncentrera mig på annat, övertygade mig själv om att det är nyttigt att ta paus i skrivandet för att läsa. (Vilket det är!) Vila lite längre på morgonen är också bra. För förkylningen om inte annat. En sådan bok där önskan att läsa vidare är så stor att jag i förväg börjar känna sorg över att boken kommer att ta slut. Och ändå kan jag inte slut läsa.Bild

Vad var det då som gjorde boken så bra? Bra är ju subjektivt, men för mig var det berättelsen i kombination med den skrivteknik Viveca använder sig av.

Ett mord i nutid och vi följer huvudpersonen kriminalkommissarien Thomas i sökandet och blir parallellt även bekanta med hans bästa väninna Nora som har äktenskapliga problem och personlig kris. Hennes två pojkar hittar mordoffret och det krisar till sig än värre. Upplagt för massor av trubbel som ska klaras ut. Men Viveca nöjer sig inte där utan låter oss följa flera livsöden från förra sekelskiftet och även dagboksanteckningar från början av seklet. Som läsare får jag grunna på frågan hur det kan hänga ihop med ett mord i nutid? Att det har någon betydelse för storyn förstår man men det dröjer långt in i berättelsen innan jag greppar hur det kan förhålla sig. Jag känner mig varsamt ledd genom texten och ändå hållen på halster genom hela läsningen. Hade det inte följts upp hade jag nog blivit förvirrad och undrat över vart det ska leda. Jag brukar ganska snart lista ut eller åtminstone ringa in vem eller vilka som ligger bakom. Därför blev jag glatt överraskad när texten håller mig fängslad så länge vid kopplingen mellan historia och nutid. Även när jag vet så vill jag fortsätta läsa. Vad beror det på då? Samma sak, i texten finns fler tekniker för att hålla spänningen uppe.

Kapitlen avslutas med cliffhangers, ett oavslutat spänningsmoment, jag är tvungen att läsa vidare för att få veta mer. Jag vill vända blad direkt. Bara ett kapitel till, tänker jag. Genom att kapitlen varvas mellan olika karaktärer och historien portioneras ut lite i taget drivs berättelsen framåt och spänningen skjuts vidare. Kapitel för kapitel lämnas jag som läsare i ett avslöjande och tvingas sedan in i en annan karaktärs dilemma, som är lika spännande. Lagom när man tror sig vara något på spåren, skiftar det igen. Läsaren får vänta.Bild

På ett ställe i slutet när huvudpersonen hamnar i trubbel på klassiskt vis så hinner jag tänka några gånger att det går onödigt långt men jag förlåter texten för det eftersom jag haft njutbar läsning i princip genom hela boken.

Vill du läsa mer om dessa och andra skrivtekniker så rekommenderas Elisabet Norins ”Tre enkla regler – finns inte” varmt. Jag använder den själv både som inspiration och kunskapskälla för skrivande. Är du, som jag, intresserad av spänningslitteratur rekommendera jag givetvis ”I grunden utan skuld” av Viveca Sten.

Vad tycker du om att läsa?

Trevlig läsning!

/Jeanette

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte.