Skrivkurs på Villa Ottilia i södra Italien
“Börja skriva” har jag sagt till mina kursdeltagare idag. Jag brukar göra det. Det är när vi gör som inspirationen kommer. Ofta vill man gärna vänta på att inspirationen ska komma först och skriva sedan. Då riskerar man att det inte blir så mycket skrivet.
Idag har jag haft anledning att tänka att det inspirerar även att se andra göra något t ex att skriva. Jag har under en tid känt mig oinspirerad att fota och då låtit lusten styra. Hur går det då? Det har inte blivit så många bilder. Och de bilder som jag tagit har känts tråkiga för det är “same, same”. Det är inte så tokigt att byta miljö ibland.
Nu när jag har anlänt till Italien och Villa Ottilia, detta paradis både när det gäller miljö och mänsklig värme, så har jag påmints om vad jag tycker om och vad jag vill göra. Nya miljöer stimulerar mig, möten likaså och att se människor skriva är galet inspirerande. Redan vid frukost åkte kameran fram och jag mötte en ros och en ödla.
Foto: Jeanette Niemi
Foto: Jeanette Niemi
Foto: Jeanette Niemi
I trädgården sitter vi och skriver och runt omkring oss hänger granatäpplen i träden.
Foto: Jeanette Niemi
Foto: Jeanette Niemi
Ja nog är detta ett paradis för kreativiteten och det är lätt att tänka att “om jag vore där skulle det vara lätt att skriva, det är ju skillnad här hemma”. Men sanningen är att inspiration och kreativitet finns inom oss och det gäller att hitta ett sätt att locka fram den. Oavsett var vi är. Detta blev så tydligt när jag såg mina bilder idag. De innehåller faktiskt precis det som de brukar göra. En blomma, vatten, ett djur, en frukt och skrivare. Tror du mig inte, scrolla ner och titta! Alltså kreativiteten och inspirationen finns där inom mig. Skillnaden nu från förut är att jag gett mig själv tid och utrymme att göra det jag vill. Att skala bort saker runtomkring, förflytta sig för att ge utrymme ger mig möjlighet att skapa – att vara kreativ. Detta är mitt säregna uttryck. Det är så här jag ser världen och det är det jag vill visa. Det är exakt detsamma när det gäller text – jag berättar hur jag ser på världen på mitt sätt.
Så därför ett varmt tack till mina kursdeltagare och sköna Villa Ottilia för att ni visade mig in på mitt spår igen! Nu börjar utmaningen att hålla mig kvar på det nyfunna spåret.
Nu är det dags att göra sig i ordning för middagen. 🙂 Berätta gärna hur du ser på saken i en kommentar nedan!
/Jeanette
Det är vi som ska tacka Jeanette, vilken dag… Så många ämnen som kommit upp till ytan på några få timmar får mig att längta tills imorgon med spänd förväntan, hur ska detta sluta 🙂
Sov Gott
Tack Linda, det var roligt att höra!
Men jag vill ändå mena att det är ni som gör kursen. Jag kan ge er material att reflektera över men det är hur ni tar emot det och vad ni gör av det som avgör.
Förväntan delar jag med dig, jag är också nyfiken på var det ska sluta! Det enda jag är säker på är att det kommer att bli något bra av det hela. Med er vilja och entusiasm kan det inte bli annat.
Skriv, bara skriv! 🙂
/Jeanette