Ta dig tid att skriva – belöning utlovas!
Den senaste veckan har jag många gånger tänkt: Bra Jeanette!
Jag är inte en person som normalt tänker på och pratar om mig själv i tredje person men i det här fallet så är det riktigt gott att säga att jag gör det! Jag har hållit mitt löfte till mig själv om att skriva varje dag. Jag kan ärligt säga att det inte har blivit exakt det antal timmar som jag har planerat men jag har satt mig en stund – ibland kortare än tänkt och ibland längre. Belöningen är så gott som omedelbar.
Texten växer fram
Textmängden växer varje dag. Jag kan se att jag kommer närmare mitt mål. Lägger mer och mer bakom mig. Det är oerhört sporrande!
Fördjupad kunskap
När jag skriver varje dag har jag ständig kontakt med mitt skrivprojekt. Jag har lätt att komma igång eftersom jag minns vad det är jag ska göra. Den här nära kontakten gör också att jag kan tränga djupare in i ett ämne eller avsnitt. Jag hinner börja en tanke den ena dagen, fundera över den under dagen och kan återvända dagen efter med en ny ingrediens som gör att jag fördjupar mitt budskap. Jag har också lättare att släppa taget när jag stöter på problem. Jag tänker: äh, jag löser det imorgon istället och gör något annat nu. Funkar varje gång. Det här ökar kvaliteten och djupet i texten.
Känsla av att vara tillfreds
När jag håller det jag lovat mig själv så blir jag så nöjd! Känslan är underbar och ger mig lust och kraft att fortsätta.
Självförtroende
Att så handgripligt se hur texten växer fram och att jag behandlar mig själv med respekt gör att jag oftare tänker: jag kan! Alla dagar som jag inte skrivit tidigare har ju inte varit ett direkt bevis på att jag älskar att skriva. Men nu visar jag för mig själv att jag är värd detta och att jag kan inordna min tillvaro så att det fungerar. Det ger mig självförtroende och det är nödvändigt. Om inte jag tror på det jag gör varför skulle någon annan göra det?
Ny energi
En av mina ursäkter tidigare var att jag var så trött. Jag orkade inte skriva. Jag ramlade rakt in i den klassiska “energivurpan” trots att jag i mitt inre hörde en röst, en skrivpedagog och skrivcoach, som sa: “När du gör det du vill, bejakar du dig själv och mår bra. När du skriver så får du energi”. Jag har bevisat för mig själv att detta är sant. Jag har fått starkt ökad energi att ta itu med andra saker för att jag ser till att tillfredsställa mina behov. Jag hinner mer!
Hur kan det komma sig att det är så här?
Det är inget hokus pokus – det är enkelt.
- Att skriva varje dag – oavsett hur länge – ger en mycket användbar direktkontakt till projektet och ger snabbt textvolym.
- Att ge dig själv ett löfte gör dig betydelsefull.
- Att hålla ditt löfte till dig själv ger dig en känsla av tillfredsställelse.
- Att göra något för dig själv ger dig energi.
- Att se texten växa fram och ta itu med de utmaningar du möts av ger dig självförtroende.
Nu har jag arbetat så intensivt med mitt projekt att jag har ett färdigt, mycket grovt manusutkast. Ett fackmanus behöver inte vara klart när du kontaktar förlag. Ett skönlitterärt manus vill förlagen oftast ha i färdigt skick och så väl genomarbetat det bara går. Jag har också skrivit ett följebrev och en synopsis (en plan) att skicka till några väl utvalda förlag. Jag har låtit några jag litar mycket på läsa och säga vad de tycker. Det är en spännande väntan. Härnäst ska jag se över vilka förlag jag vill skicka mitt synopsis till.
DU är betydelsefull!
Vilket löfte vill du ge till dig själv?
Tack för att du läser och följer min resa. Jag vill gärna ta del av dina funderingar så kommentera gärna!
/Jeanette
Intressant att läsa dina tankar om ditt skrivprojekt, Jeanette! Jag befinner mig i sluttampen på mitt manus, alltså flödestexten. Sen kommer resten… Jag gjorde som jag skrev om under din kurs, jag har sagt upp mig. Jobbar dock fortfarande ganska mycket extra på det gamla jobbet. De har hela tiden behov, sjuka, semesterlediga, tjänstlediga etc. Men känner ändå fri, eftersom jag kan, om jag vill, säga nej. Fast det gör jag inte i praktiken. Både för att jag behöver pengarna och för att jag vill hjälpa till.
Känner viss bävan inför fortsättningen med manus. Inte för redigering och sådant, men för den tidpunkt, som jag nu vet kommer, när jag måste bestämma mig. Nu är det dags att skicka till förlag. Brrr… :-).
Hej Ethel! Roligt att du gillar att läsa mina tankar, jag gillar att skriva dem. 🙂 Bra jobbat – du har tagit steget. Roligt att höra att du avancerar genom projektet!
Jag förstår precis vad du menar med att känna bävan inför att lämna manus till förlag. Jag funderade mycket på det när jag skickade mitt första manus. Det är ju som att gå till någon och fråga om man duger – de kan säga ja eller nej. Det gäller att hålla isär sig själv från manus. Jag är inte min text. Men man vill ju så brinnande gärna att de ska anta det egna manuset. När de inte gör det så är det inte konstigt. Det är en försvinnande liten del som blir utgivna. Och de som blir det ger aldrig upp. Så “keep going”!
Lycka till!
/Jeanette
Jeanette, hej!
Jag tycker så mycket om att du delar så mycket av dig själv med mig och andra. Du har en gåva och jag är glad att jag har fått träffa just dig.
Jag längtar efter den dagen jag själv har en manus! Ger aldrig upp!!! Nej, det ska jag inte göra heller. Pamela
Hej Pamela!
Tack för fina ord, det är verkligen roligt att få gensvar när man så gärna vill inspirera! Klart att du inte ska ge upp, jag kommer att heja på dig till den dagen du har ditt manus i din hand. 🙂
/Jeanette