Månen och jorden

Första veckan går mot sitt slut. Fem veckor krymper till fyra. Njuter av varje sekund. Även om längtan gör sig påmind då och då. Idag lite särskilt. På ett sätt är det fint att längta efter de man älskar, att stanna upp och värdera det man har. Skype är grymt, i framtiden är det nog en självklarhet att vi ser de vi pratar med. Nu är jag glad åt att det är möjligt. Har hittat ett litet ställe i stan som jag kan koppla upp mig med kabel på, riktigt stabilt och bra. Jag är förtjust i internets alla möjligheter med sociala medier och outsinliga källa till information och kunskap. Jag ska erkänna direkt att det är en prövning att inte ständigt vara uppkopplad. Bär fortfarande runt på min telefon som hemma men sparar in på användningen. Långa längtansfulla blickar mot apparna som Twitter, LinkedIn och Facebook. Så van att bara kolla läget när man väntar i en kö eller på bussen. Jag vänjer mig. Träning på takterassen med värmande sol och havsutsikt hjälper. Likaså promenader i gryning och skymning.

Båt i gryning

Eftermiddagsvärme i BildKaktus mot havsutsikt

Marknadsman med ballongerI helgen har jag hunnit med två marknader och två fester! Jag har också övat flitigt på att använda min kamera och att bearbeta bilderna i Lightroom. Foto är livgivande, påminner om skrivande. Att gestalta personligheter, känslor och skeenden. En bild kan säga oss olika saker och så mycket mer än det som vid första anblicken är synligt.

Här har varit ganska kyligt när solen inte behagat visa sig men nu har våren kommit med varmare vindar. 21 grader i skuggan känns fint att tina i.

Veckan som väntar är utlovad att hålla höga temperaturer och jag ser fram emot att återvända in i texten. Att återgå till vardagen och mitt stillsamma skrivliv. Vad ser du fram emot i veckan?

Hasta luego!

| Jeanette |