Skrivandet är nyckfullt. En skön förvissning infinner sig när jag tror att jag har fått kläm på karaktären eller ser ett händelseförlopp klart för mig. Det verkar så självklart och jag blir förundrad över att jag inte sett det tidigare. Jag skriver glatt vidare och det är då det händer. Karaktären gör en tvärvändning mitt framför näsan på mig och säger eller gör något fullständigt oväntat. Överrumplad tittar jag upp från skärmen och lutar mig överraskat tillbaka. Men så skulle hon ju inte göra! Nu kommer ju händelseförloppet att bli något annat! Inte det jag har tänkt mig! Ibland får jag lämna tangenterna ett tag för att grunna lite på den bångstyriga karaktären men oftast så kan jag bara låta texten fortsätta smattra på. Det är nu jag får lön. På osäkert vatten kan jag nu skapa skeenden som jag inte själv känner till. Jag uppfylls av berättandet och låter mig överraskas av mina egna ord. Jag befinner mig på äventyr mitt i min egen vardag. Det är underbart och jag blir medveten om min egen lycka. Lycklig av att ha så nära till ett äventyr!

 

Varje dag är en dag att leva, att vakna upp